Psykofarmakologi

Kursens syfte och kompetensmål

Från neurobiologi och diagnos till optimal behandling

Kursens syfte:

Kursen syftar till, att på basis av kunskaper om psykiska sjukdomars etiopatologi, och med kännedom om psykofarmakas egenskaper och effekter, kunna farmakologiskt behandla psykiskt sjuka patienter på ett optimalt sätt.

Kursens kompetensmål

Efter kursen ska du kunna:

1. Baskunskaper

a. Redogöra för grundläggande funktionell neuroanatomi och neurokemi för hjärnans viktigaste bansystem av betydelse för psykofarmakologisk behandling (GABA, glutamat, serotonin, dopamin, NA, histamin, acetylkolin, opioider, HPA-axeln).

b. Redogöra för aktuella hypoteser om etiologi och patofysiologi bakom psykiska sjukdomar (schizofreni, affektiva sjukdomar, neuropsykiatriska störningar, ångestsjukdomar och beroendesjukdomar). Hypoteserna skall omfatta såväl genetiska som strukturella, funktionella och psykosociala faktorer.

c. Redogöra för principiella möjligheter att med psykofarmaka påverka nervcellernas funktioner (blockera/aktivera receptorer, återupptagspumpar, enzymer, exocytos, etc).

d. Redogöra verkningsmekanismer för antidepressiva, antipsykotiska, stämningsstabiliserande, lugnande, centralstimulerande, beroendeframkallande medel samt medel använda vid beroende.

e. Värdera och kunna kritiskt granska effekt och biverkningar i läkemedelsstudier.

2. Behandling

a. Formulera behandlingsmål tillsammans med patienten (stabilisera sjukdomsnivån, remission eller optimera funktionsnivån).

b. Redogöra för fördelar och nackdelar med olika preparat inom respektive grupp med hänsyn tagen till terapeutisk effekt, biverkningar och patientens individuella svar på medlet.

c. Optimera farmakologisk behandling på grundval av evidensbaserad kunskap.

d. Värdera och utnyttja läkemedelskoncentrationsbestämning (therapeutic drug monitoring, TDM).

3. Biverkningar

a. Redogöra för och identifiera farmakodynamiska och idiopatiska biverkningar av olika psykofarmaka (K2) samt kunna rapportera läkemedelsbiverkningar och ha kännedom om nationella (SWEDIS) och internationella (WHO) biverkningsregister.

b. Identifiera och initialt handlägga akuta medicinska kriser (till exempel malignt neuroleptika syndrom, serotonergt syndrom, agranulocytos, SIADH (Syndrome of Inappropriate ADH release), Steven-Johnsson’s syndrom, Li-intoxikation, hjärtarrytmier).

c. Redogöra för i vilka fall det kan bli aktuellt med farmakogenetisk typning och/eller plasmakoncentrationsbestämning, samt handläggning av sådan information.

d. Redogöra för och kunna hantera betydelsefulla interaktioner inom psykofarmakaområdet.

4. Utvärdering

a. Utvärdera effekten av insatt behandling och i rätt tid kunna åtgärda bristande compliance, utebliven effekt eller icke tolererbara biverkningar.

5. Förhållningssätt

a. Tillämpa ett förhållningssätt som involverar patienten i behandlingsplaneringen.

Comments are closed.