Kursens syfte och kompetensmål

Diagnostik – nyckeln till rätt behandling

Psykiatrisk diagnostik är ett arbetsredskap vars resultat, diagnosen, är det viktigaste underlaget för valet av behandling. Diagnosen måste vara både reliabel och valid för att vara kommunikativ och prediktiv. Diagnoser är alltid färskvara, och man måste alltid vara beredd att ompröva dem. I den kliniska vardagen ställs diagnoser ofta snabbt och intuitivt, vilket kan ha fördelar men också medföra stora risker. En säkrare diagnostik är att arbeta strukturerat och inhämta information från relevanta källor. En strukturerad bedömning har stora fördelar bl a genom att den diagnostiska processen kan dokumenteras och kvantifieras, och därigenom göras tillgänglig vid förnyad bedömning.

reliabel – tillförlitlig

valid – giltighet, motsvarar en verklig sjukdomskategori

strukturerad bedömning – innebär att man använder en kombination av klinisk intervju och diagnostiska hjälpmedel (semi-/strukturerad diagnostisk intervju och olika frågeformulär)

relevanta källor – patienten, anhöriga, observationer från personal, tidigare journalanteckningar. När det gäller barn, ska man ha information från minst 1 förälder och helst även från en förskollärare/lärare.-

Kursen har tre syften:

• Genomföra adekvat diagnostiskt arbete inom specialistpsykiatrin
• Kunna arbeta med diagnostik/bedömningar individuellt och i tvärprofessionella utredningsteam
• Bättre kunna utnyttja den framtida handledningen

Kursens kompetensmål

Efter kursen ska du kunna:

1. Bemötande och förklaring:

a. Förklara den diagnostiska processen samt innebörden av diagnos för patient/anhöriga/samarbetspartners/medarbetare på ett för mottagaren begripligt sätt.

b. Formulera ett diagnostiskt utlåtande på ett medicinskt korrekt och för adressaten begripligt sätt.

c. Skapa en allians med patient och närstående för samverkan i bedömning av symtombild och behov av stöd och utbildning.

d. Föra resonemang angående diagnostik med patienten/ anhöriga/medarbetare utifrån ett etiskt perspektiv.

e. Tillämpa genuskunskap i det diagnostiska arbetet.

2. Grundläggande diagnostiskt arbete inklusive intervju:

a. Genomföra en strukturerad diagnostik inkluderande relevant anamnesupptagning och strukturerad diagnostisk intervju för de vanligaste psykiatriska tillstånden samt få fram relevanta symptom vid svårare diagnoser.

b. Bedöma och formulera ett psykiskt status.

c. Utifrån best-estimate diagnosis eller LEAD standard, göra en sammanfattande diagnostisk bedömning som utgångspunkt för behandlingsplanering.

d. Dokumentera den strukturerade diagnostiken och dess resultat i utlåtanden och intyg.

3. Differentialdiagnostik:

a. Resonera kring differentialdiagnostik och planera för utredning gällande psykiatrisk och somatisk samsjuklighet.

b. Använda faktainformation om psykiatrisk epidemiologi och samsjuklighet i kontakt med patient/ närstående/ medarbetare.

c. Förklara utvecklingsvägar av psykopatologi från barn till vuxen i samtal med patient/närstående/ medarbetare.

4. Diagnossystem:

a. Redogöra kort för principerna och historiken bakom utvecklingen av diagnossystemen, ICD, DSM och ICF.

b. Använda de vanligaste psykiatriska diagnossystemen.

c. Genomföra de strukturerade diagnostiska intervjuerna som baseras på de psykiatriska diagnossystemen (SCID-I, SCID-II, M.I.N.I., K-SADS, DAWBA).

5. Funktionsbedömning:

a. Göra reliabla funktionsskattningar enligt DSM-systemet.

b. Bedöma arbetsförmåga och behov av hjälpmedel och/eller assistans.

6. Speciella diagnosmetoder:

a. Använda resultat från psykologiska utredningar.

b. Använda resultat från diagnostiska utredningar gjorda av socionomer/ sjukgymnaster/ arbetsterapeuter.

c. Använda somatiska utredningsmöjligheter.

7. Psykiatriska bedömningsinstrument:

a. Redogöra för principer för konstruktion och validering av screeninginstrument, diagnostiska intervjuer och skattningsskalor.

b. Välja diagnoshjälpmedel och använda dem ändamålsenligt.

c. Instruera patienter och anhöriga i användningen av egenbedömningsinstrument (frågeformulär, skattningsskalor).

d. Göra en strukturerad riskbedömning (våld, suicid).

e. Upprätta en vårdplan med utgångspunkt från “best estimate” diagnos.

8. Kunskapsinhämtning:

a. Arbeta evidensbaserat: söka adekvat litteratur.

b. Söka utomstående klinisk erfarenhet, inklusive “second opinion”, och hantera motstridiga uppfattningar.

9. Vidsyn:

a. Vara öppen för att omvärdera diagnoser samt vara medveten om för- och nackdelar med detta.