Det nya ST och lärandeprocessen

Sedan 1 juli 2006 gäller en kraftig reviderad form av specialiseringstjänstgöring (ST). ST-läkaren ska kunna uppfylla ett antal  delmål för att uppnå specialistkompetensen. För varje mål specificeras metod för lärande (ex klinisk tjänstgöring, kurs) och hur bedömningen om uppnått mål ska ske.

ST är en lärandeprocess, där läkaren går från ”novis” till ”expert” tack vore diverse erfarenheter av lärande (tjänstgöringen, återkoppling från handledare, deltagande i kurser och konferenser, mm). Eftersom kunskapsutvecklingen inom det medicinska fältet är enorm, är kunskapsmassan sådan att ingen kan besitta all kunskap i visst område, utan det gäller att utveckla effektiva metoder för att hela tiden förvärva nya kunskaper som man behöver i yrkesutövandet.
Att förvärva kunskaper handlar inte om att inhämta information från föreläsningar, böcker eller annan källa och sedan memorera det, utan att integrera den nya informationen med den redan befintliga kunskapsmassan. Man kan säga att kunskaperna ”konstrueras” av den som lär sig. Den som lär sig, ST-läkaren i vårt fall, uppnår en fördjupad förståelse, de nya kunskaperna får en mening och integreras i hans/hennes person. Världen ser lite ”annorlunda” ut tack vore de nya kunskaperna.  Detta kallas för ”djupinlärning”. Kontrasten är ytinlärning som handlar om inlästa teorier och fakta som inte arbetas in i studentens/ST-läkarens befintliga kunskapsmassan.

Optimalt lärande: hur?

Lärandeprocessen blir optimal om ST-läkaren får möjlighet att hela tiden gå från teori till praktik (förvärva teoretiska kunskaper och direkt efteråt tillämpa dem i sin vardagliga kliniska praktik) och reflektera över sitt handlande i kliniska situationer antingen själv eller tillsammans med sin handledare.

Den yttre ramen styr!

Den yttre ramen som finns kring specialiseringstjänstgöringen är mycket viktigt och styr vad ST-läkaren kommer att ”lägga krutet” på.

Ett exempel är att i vissa andra europeiska länder är tonvikten lagd på en omfattande kontroll av ST-läkarens teoretiska kunskaper och något mindre på att ST-läkaren ska bli en duktig kliniker. Detta styr ST-läkarna att utveckla kompetensen för att klara omfattande multiple choice formulär samt andra teoretiska prov som de måste gå igenom för att bli specialister. I Sverige har istället tonvikten hittills lagts på att förvärva pratiska kliniska färdigheter på bekostnad av teoretiska kunskaper.  Detta har inte minst ST-läkarna klagat över, i vissheten om att man blir en duktigare kliniker om man har en trygg teoretisk grund.

När ST görs om vill man lägga tonvikten både på praktik och teori, eftersom experten kännetecknas av sin förmåga att integrera den ena med den andra , samt  av förmåga att tillämpa de tidigare förvärvade kunskaper vid nya fall och i  nya sammanhang.

Den nya målbeskrivningen, djupinlärningen och METIS kurserna

Det nya upplägget med mål- metod för lärande- bedömning (uppföljning) hjälper ST-läkaren att uppnå djupinlärning . Det som behövs är att målen är tydliga och att uppföljningsmetoderna är i linje med målen.  (J Biggs, Teaching for quality learning at University) SoS målbeskrivning för ST kommer av många olika anledningar att hålla sig på en allmän nivå och målen kommer inte att vara tillräckligt tydliga.

När vet man att man uppnått ett mål? Hur mycket är ”good enough”?

För att målen ska hjälpa ST-läkaren att utforma tjänstgöringen måste målen ha vissa pedagogiska egenskaper och i första hand måste målen vara tydliga. För att målen ska vara tydliga är det nödvändigt att specificera:

Ett verb som anger vad ST-läkaren ska kunna vid uppnådd specialistkompetens
Ett eller flera ord som bestämmer innehållet i ST-läkarens handlande
Ett eller flera ord som anger kvaliteten i det som ST-läkaren förväntas kunna eller göra (t ex självständigt, utförligt, översiktligt)

EX: Att självständigt diagnostisera alla former av depression

Eftersom  delmålen i målbeskrivning är allmänt hållna bryts de ner i ett antal tydliga, specifika, mätbara mål (detta arbetar Svenska Psykiatriska Föreningen , SPF, med i skrivande stund)
Målen från SPF kommer att kunna hjälpa ST-läkarna att på ett effektivt sätt nå fram till SoS  delmålen.

Hur vet man att man uppnått ett mål?

Målet ska vara tydligt och utvärderingsbart
Det måste finnas en ”kompetenstrappa” (kallas för ” taxonomi” inom pedagogik)  där varje steg beskrivs så tydligt att alla förstår vad man menar
Någon utomstående måste bedöma konkret om ST-läkaren har uppnått målet

Kurserna  från Metis är intimt förknippade med både Sos delmålen och SPF:s tydliga mål.
Metis kurserna utformas för att:

Hjälpa ST-läkaren att integrera teori och praktik
Hjälpa ST-läkaren att lära sig en metod för att fortbilda sig även i fortsättningen
Hjälpa ST-läkaren att på ett tydligt sätt uppnå SoS mål